Historien om Kvarkenpiraten

Man har alltså trott att Kvarkenpiraten föddes i Norrfjärden, men i själva verket kom han till Norrfjärden 1696. De första uppgifterna av Kvarkenpiratens härjningar är daterade till början av 1700-talet så det stämmer väl med uppgifterna om Averys "försvinnande" 

Avery hade med sig 150 man i sin besättning och de flesta av dessa bosatte sig i längs Norrlandskusten. De trivdes bra och blev trogna sin kapten resten av livet.

Gottfrids upptäckt har också gett en naturlig förklaring till den mest mystiska fenomenet i Norrland. Nu vet man varför Lulebondska och Pitebondska liknar  så mycket engelska 

När Kvarkenpiraten dök upp hade han dock förändrats, kanske tack vare den visdomen som ålderdomen hade gett honom eller så var det den Norrländska naturen och livet i Norr som hade påverkat honom positivt.

Han var inte alls grym, han gjorde mestadels affärer och de gångerna han praktiserade sin forna piratkarriär tog han endast av dom rika och delade ut bytet till folk som behövde hjälp.

Världens första torrdocka

Hans fartyg hade sin hemmahamn högt upp i norr där Kvarkenpiraten funnit det perfekta skyddsstället. Att sjörövarna hade sin bas norr om Östersjön var högst ovanligt men Kvarkenpiraten gick ännu längre, han hade ju hela sin hemmahamn i detta annorlunda område, som frös till under vinterhalvåret och det var han ensam om i hela den dåvarande världen.

För honom var detta en skyddsfråga. Avery söktes fortfarande men ingen kom på att söka honom norr om den istäckta Kvarken på vinterhalvåret och samtidigt fick han mycket tid till vila och rekreation med släkten. Han använde också vinterhalvåret till att göra långa handelsresor till fots eller med renar och han var varmt välkomnad i hela Nordlandet.

Kvarkenpiraten blir beslutsfattare

Resorna gick ofta till norra delen av Finland som då kallades Suomilappi, och där blev Kvarkenpiraten en berömd och populär handelsman som även deltog i samhällslivet. På det sättet blev Kvarkenpiraten en viktig beslutsfattare i Suomilappis samhällen. Troligtvis visste dock ingen varifrån hans handelsvaror kom.

Hans båtar var ju inte gjorda för att hålla trycket från vinterisen, men det problemet hade Kvarkenpiraten löst på ett fiffigt sätt. Man vet att han hade byggt en hamnbassäng som gick att tömma och därmed eliminerades risken för båtarnas sönderfrysning. Denna bassäng låg troligtvis utanför nuvarande Luleå, där Piratens manskap bodde lugnt och fridfullt med sina familjer under vinterhalvåret.

Beroende på den långa vintervilan var Piraten desto aktivare under sommarhalvåret. Han seglade och fyllde båtarna i snabb takt, natt som dag. Och i god tid före höststormarna i oktober, var hans flotta på väg norrut med välfyllda lastrum.

Trots sitt yrke var han omtyckt av många människor. Det berodde på att han faktiskt var mycket snäll. Piraten tog bara av dom rikaste och han gav till dom behövande. Vissa forskare tror att berättelserna om Kvarkenpiraten spreds över hela Europa och att t.o.m. Robin Hood hade Kvarkenpiraten som sin käraste förebild.

Legenden om begravning

Kvarkenpiraten dog fridfullt hemma i lugn och ro strax efter julhelgen år 1740. Alla hans åtta barn var närvarande. Den äldsta sonen Alarik var 25 år och redan då en erfaren handelsman.

Vid sin död 1740 var han en av de mest omtyckta personer i hela Nordland. Han begravdes på nyårsdagen 1741 och enligt berättelser var det över tvåtusen sörjande gäster som deltog i ceremonin.

Begravningen fortsatte sen på ett märkligt sätt i stort sett hela våren. Det kom långväga gäster för att visa sin vördnad långt efter begravningen. På den tiden tog det tid innan sorgebudet nådde alla i de nordligaste delarna av Nordlandet.